I nattstundens ljus

  Det blir ett litet förlag från Skåne i dagens "Tio Förlag". Ariel har sin hemmabas i Linderöd, inte långt från mina födelsetrakter. De ger främst ut översatt litteratur från de slaviska och baltiska språkområdena. 

  [Faktiskt fick jag svar på min efterforskning kring vad versformen Hendecasyllabics heter på svenska genom essä-boken som avslutar kvällens inlägg. Enligt Eva Lilja är det korrekta namnet 'Hendekasillaba', även om det inte låter så svenskt i mina öron.]

***

  "Ariel förlag startade sin verksamhet 1998 som ett sidoprojekt till den litterära tidskriften Ariel. Huvuddelen av förlagets utgivning hör hemma i serien »Ariel Skrifter«, som inledningsvis var nära knuten till tidskriftens verksamhet, men efterhand kom att bli allt viktigare i egen rätt. I och med att Ariel 2006 omvandlades till tidskriften Kritiker blev skriftseriens utgivning helt fristående från tidskriftens. Fokus för serien har legat på att introducera samtida litteratur – i synnerhet poesi – från de östra delarna av Europa, med särskild tyngdvikt på de samtida postsovjetiska litteraturerna. Bland språkområdena märks de ryska, litauiska, lettiska och polska." Citat från ariel.nu

  Jag har läst boken "En hund av marmor" av Sigitas Parulskis. Det är en bok som visar att författaren har både ambitioner och intentioner att föra ut ett kvalitativt budskap. Formen på dikterna gör dem greppbara, men språket är hårt och innehållet är ganska lokalt präglat. Det förekommer en hel del religiösa funderingar i samlingen. Sammantaget utgör boken inte någon promenadallé för mig.

*

Brevet (del av cykel), av Sigitas Parulskis
(Ur En hund av marmor : dikter / Sigitas Parulskis ; tolkade från litauiskan av Mikael Nydahl. Lund : Ariel, 2005.)

I

ögonfransarna är floder
natt, floder i spegelns
sluttningar, och i spegeln, vad är
i spegeln, en tår
ett fiskben, ett litet revben
av en tår,
runt den lilla indianskans hals
finns bara känslans
flämtning, darrande näsborrars
former, bara andetagets
konturer, men känslan har
ingen kropp, känslan har
inget skelett,
den är nära, den är lätt
flämtningen, den är tung,
kvävande, flodbanker i spegelns
sluttningar, tårar från
himlen, av ett gudomligt
vete, och grumlet som öser
själen är en ouppfylld
klarhet, en dimma, ett töcken
i dess flöde sprattlar små
bröst, fiskeflugor och
händer, och väcker törst
att älska och törst att döda

***

  Även mitt andra exempel är en bok som ingår i "Ariel Skrifter". Fast den här gången är författaren svensk, och rätt bekant för mig.
  "Per Helge (f. 1945), bosatt i Västerfärnebo, är en svensk författare och översättare. Innan Helge 1976 blev författare på heltid arbetade han, efter studier i språk och litteratur vid Uppsala universitet, som lärare. Han var ansvarig utgivare för kulturtidskriften Rallarros från 1974 till dess nedläggning 1985, och drev bokförlaget Rallarros fram till 1988." Citat från Wikipedia

  Han har gett ut ett drygt dussin böcker, varav de flesta är diktsamlingar. År 2011 gav Ariel ut en urvalsantologi och jag har hämtat följande rader från den.

Sommaren, nattens ljus / Per Helge
(Ur En skrovlig yta av liv : dikter i urval 1974-2011 / Per Helge ; efterskrift: Lennart Sjögren ; urval och redigering: Erik Bergqvist & författaren. Tollarp : Ariel, 2011.)

natten har satt sig på mitt huvud
ljuset har stannat kvar
som ett lock över slåtterjordens
skimmer
jag andas jordens tystnad med
min hud

långt borta hjärtats
slag

***

  Sist ut i kväll en essä-bok ur Ariels serie "Litterär kritik". Böckerna i utgivningen är ett samarbete med forskarseminariet vid det Fria Seminariet i Litterär kritik. Skriftserien undersöker den litterära kritikens former och förutsättningar, med utgångspunkt i tanken att också kritiken är en del av litteraturen, och att det litterära i sig är en kritisk verksamhet.

  Eva Liljas bok Poesiens rytmik (Ariel, 2014) beskrivs bland annat så här i baksidestexten:
"I Poesiens rytmik söker Eva Lilja formulera en samtida metrik genom att sammanföra den med nya kunskapsfält, som semiotik, fonologi och neurologi. Med varsam hand prövar hon vad den moderna kognitions­forskningens rön om hur den mänskliga uppmärksam­heten fungerar kan kasta för ljus över den traditionella metrikens kunskaper om dikters form och verkningsme­del, allt grundat i den ursprungliga erfarenhet av rytm som allting springer ur – kroppen i rörelse."

  Jag hängde inte alltid med i hennes tankemönster i den här genomgången av poesin och dess rytmik. Jag fick mest ut av det fjärde kapitlet, som tar upp olika rytmiska principer: seriell rytm, sekvensrytm och dynamisk rytm.
  Det som framför allt gladde mig var hennes analys av, och förklaringsmodeller till, en fri modern verstradition. Hon gör en intressant studieresa genom Ingela Strandbergs diktrader om Big Bang. Jag kan inte återge analysen, men väl dikten.

(Ur Bäste herr Thoreau, av Ingela Strandberg. Stockholm : Norstedt, 2008.)

Innan allt fanns
var molekylerna samlade
som i en kall kräm,
bekantas bekanta med tomheten.
När den första atomen
rörde sig utåt längs tomhetens
tomma skål, uppstod ett sken,
en strimma tunn av tunnhet,

att stå på den strimman
är att ingenting veta.

Det är den bästa stunden.