onsdag 15 mars 2017

Littfest öppnar porten i morgon

  I april förra året skrev jag om plattformen Versopolis och avslutade mitt inlägg den gången med orden: "Jag kommer garanterat att återvända till sajten och poeterna som presenteras där." 
  Nu är tiden kommen. Fokus lägger jag på tio utvalda festivaler som deltar i projektet. Först ut är Littfest i Umeå som öppnar portarna till årets festivalupplaga under morgondagen.


  Innan vi tittar närmare på programtablån för Littfest vill jag återge den något omgjorda deklarationen på Versopolis webbplats.

[Versopolis is a European poetry platform that creates new opportunities for emerging European poets and is supported by the European Commission’s Creative Europe programme.

Excellent young poets write poems in every language but are often unknown beyond the boundaries of the language they write in. The aim of Versopolis is to change this, creating a unique, Europe-wide platform that gives emerging European poets the chance to become international poetry stars.]

*

  Det verkar som om jag har varit rätt ute med min satsning på minoritetsspråken, i synnerhet samiskan - eftersom även festivalen i Umeå kretsar kring det samiska språkområdet. Invigningsdagen ägnas bland annat åt; samisk litteratur på biblioteken, och jojkens roll som kulturbärare. Under dagen pågår en helt unik översättarworkshop, där samisk och svensk poesi översätts till det andra språket, något som aldrig tidigare genomförts. Detta är en del i ett stort projekt som drivs av Författarförbundet i syfte att uppmärksamma den samiska litteraturen. Workshopen leds av några av Sveriges främsta översättare, som John Swedenmark, Anna Gustafsson Chen och Jonas Rasmussen.


  Torsdagen fortsätter sedan med författarträff och poesiläsning med Pär Hansson och Pernilla Berglund. Två författare som fått stor uppmärksamhet här i bloggen.

  I år firar Finland hundra år av självständighet vilket också ges utrymme under Littfest. Bland de inbjudna finska författarna finns: Merete Mazzarella och Sanna Tahvanainen.

  Men poesins högtidsstund är fredagskvällen:
Då sammanstrålar de medverkande poeterna på Bildmuseet, för en stämningsfull läsning under utställningen Crystal Palace ljuskronor i grönt uranglas. Poeterna är: Mattias Alkberg, Ida Linde, Jenny Tunedal, Kayombo Chingonyi [UK], Kira Pietrik [PL], Marija Andrijašević [HR], Sigurbjörg Thrastardóttir [IS] och Samantha Barendson [ES]. 

  Samt hedersgästen Gloria Gervitz från Mexico. Hon är mest känd för sin långa, och ännu växande dikt, "Migrationer".
  För fyra år sedan träffade Hanna Nordenhök henne och deras samtal återgavs i Ord & Bild, Nr 5, 2013. Till artikeln bifogades andra nyöversatta texter av Gloria. Ett av utdragen ingår i "Blues", en svit kärleksdikter, och är översatt av Hanna Nordenhök.


Blues, av Gloria Gervitz (f. 1943)
(Publicerad i artikeln "Resan i det mest ensamma måste delas", Hanna Nordenhök. Ord & Bild, Nr 5, 2013.)

        är själen det som öppnar sig
mot djupet
            av köttet
            eller är jag hon som öppnar sig
                          mot denna min kropp
             som en dag rakt i ögonen
                                             och bara en gång
                            ska se döden?


***

  Av de övriga utländska gästerna har jag valt att läsa en översättning av Sigurbjörg Þrastardóttirs dikter. Boken Fallskärmsresor kom ut på förlaget Gondolin (2004). Jag tycker dessvärre att de svenska tolkningarna känns lite krampaktiga men ett exempel har jag valt.
  Sigurbjörg Þrastardóttir (f. 1973) debuterade 1999 med samlingen Blálogaland och har sedan dess skrivit i olika genrer och publicerat tre diktsamlingar, en roman, och några monologer för teater. Källa: norden.org


*


Och dina tårar, av Sigurbjörg Thrastardottir
(Ur Fallskärmsresor : urval dikter från Túlípanafallhlífar och Hnattflug / Sigurbjörg Þrastardóttir ; översättning och urval: Helen Halldórsdóttir. Stehag : Gondolin, 2004.)


Sängen står
mitt på golvet
lakanet sopar kalla klinkers
jag vet att du tänker hit
dagar och nätter
därför ligger jag gravstilla
under vitt tak
som blommar snart
för du håller på att dö från mig
nätter och dagar
jag lovade att ligga i mitten av ön
i den djupaste dalen
käraste älskling
och dina tårar
svävar i tulpanfallskärmar
på mitt täcke
för att jag ska somna


***

  Slutligen ytterligare en välbekant författarröst som besöker Umeå. Jenny Tunedal har tidigare tilldelats rollen som förbundskapten i bloggens imaginära poesilandslag 2015. Hon ingick också i Team Öresund vid PSTC 2014. Jenny Tunedal är född i Malmö 1973 och numera bosatt i Skärholmen. Hon debuterade i Wahlström & Widstrands debutantologi 2001 och sedan dess gett ut fyra böcker. Nyligen kom hennes femte bok Rosor skador, och den läste jag igår.

  Tue Andersen Nexø har skrivit en helt suverän recension av boken och jag måste helt enkelt citera ett stycke ur den:

"Betraktat som en undersökning når Rosor skador långt. Den bygger på flera källor. Här dyker Auguste Deter upp, den patient som var den första att 1901 bli diagnosticerad med alzheimer. Några avsnitt i boken är skrivna som en dialog mellan henne och hennes läkare, Alois Alzheimer. Ett långt avsnitt består av en ”remix” av Shakespeares Kung Lear, pjäsen som handlar om en åldrad konung som blir galen och hans tre döttrar. På så vis handlar boken om ”kung mor”.

Det må låta en smula torrt, en text om en text, men så känns det aldrig. De övriga exemplen på människor som förlorar sig själva gör att Tunedals skildring blir skarpare och mer inträngande. Blandningen av det självupplevda, det historiska och det litterära ger utrymme för allmänna känslor och placerar den individuella historien i skuggan." (Ur "Det dementa helvetet" av Tue Andersen Nexø. Översättning: Claes Wahlin. Aftonbladet 2017-02-09.)

Auguste Deter (1850-1906)

Ingen minns det rasande (utdrag), av Jenny Tunedal
(Ur Rosor skador. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2017.)

Väggar liknar avslutade drömmar  De frågar efter dörrar
Även om inte samtliga befinner sig där samtidigt är de låsta
Efter varandra  Hindrar i ett blankt arkiv

Det går inte att ta sig ut ur vissa familjer  Det finns inga bevis som håller
Fönstren tycks täckta av fukt  En vägg av imma eller släkt som döljer sig i andedräkten
Är hon instängd i oss eller tvärtom  Om alla bara var genomskinliga  Glas i olika storlekar Var ingen någon annans skuld

Väggar täckta av vit färg och upptejpade insekter  Andra insekter
i glasburkar  Instängda i vatten som rör sig
som stearin som rör sig  Hjärnan koagulerar  Blodet står i kärlen  Hon har arbetat så länge nu  Om nätterna river hon huset  Om nätterna kör hon sin bil lastad som ett skepp med tillhörigheter, souvenirer, redskap, ljus, förteckningar över dagar, namn och dikter, svärd, skillnader mellan potatis och sten  Det är svårt att se på avstånd
I vissa kroppar hopas sorg som inte tillhör någon

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar