Bring it on, Kevin!

  Två gånger har jag vittjat antologin Blues poems som Kevin Young är ansvarig redaktör för. I afton får han eget spelrum med den återutgivna Jelly Roll. Boken publicerades första gången 2003.

  Kevin Young föddes 1970 i Lincoln, Nebraska. Han studerade under Seamus Heaney och Lucie Brock-Broido vid Harvard University och medan han var student där blev en medlem av Dark Room Collective, en gemenskap av afro-amerikanska författare. Han tilldelades ett Stegner Fellowship från Stanford University och senare tog han en MFA från Brown University. Han är författare till många böcker av poesi, inklusive de senaste samlingarna Blue Laws: Selected & Uncollected Poems 1995-2015, Book of Hours (2014). Källa: Poetry Foundation

  Boken Jelly Roll är fylld med musikanspelningar. Första dikten som jag har valt heter "Ditty". Ditty är detsamma som en kort, enkel visa.

Ditty, by Kevin Young
(From Jelly roll : a blues. New York : Alfred A. Knopf, 2015, ©2003.)

You, rare as Georgia
snow. Falling

hard. Quick.
Candle shadow.

            The cold
spell that catches

us by surprise.
The too-early blooms,

tricked, gardenias blown about,
circling wind. Green figs.

     Nothing stays. I want
to watch you walk

the hall to the cold tile
bathroom - all

            night, a lifetime.

***

  Innan jag går vidare med Kevin Youngs texter kan jag inte låta bli att bifoga en låt via Spotify. Det finns ju ett jazzsmycke titulerat "Jelly Roll" men jag väljer att fredagsstånka till John Fogertys "Bring it down to Jelly Roll". I själva verket är Jelly Roll ('swiss roll med jelly') ett bakverk.

Jelly Roll

***

Funk, by Kevin Young
(From Jelly roll : a blues. New York : Alfred A. Knopf, 2015, ©2003.)

It finally forms - the stank
of days without you,

unwashed & unwanted
hours. This whistling

I at last can place
my lips around. Wah,

wah - guitar
riffs, rips open

my heart's tourniquet
- a prison stint

without conjugal
visits. No chance parole -

what the devil am I
without you to do?

Back-
sliding, off-bass,

shaking hands with Satan.
Get a grip! this

is such slight cross-
roads to bear

left on, to lurch
& lunge. Girl, you still send

me to moon, to Seas
of Vapors, Crises,

Ingenuity, Lake of Dreams -

***

  Samlingens bästa "flow" finner vi i dikten "Pastorale". Men den sträcker sig över nio sidor så det får bli ett utdrag.

Pastorale (extract), by Kevin Young
(From Jelly roll : a blues. New York : Alfred A. Knopf, 2015, ©2003.)

...

By April the camellias
have let go

lie in a halfhearted halo
around the bush I never

trim, though always
think of before sleep

as if past
loves, that drifting -

Day brings a beauty
unbidden - rain, a bee

building flowers
with its wings -

what I never
noticed till the endless

rain that indeed ends.

--

Ice turns even
the trees heavy

& helpless, all
morning falling -

a song of breaking -
winter & plunder.

I wonder we're next

--

If there's a way
to save the sick trees

which in my yard sway

I don't know.
One day the lie

prone across the drive
where I find them dressed

in vines, or ice,
or ivy that grows

full foot a day.

--

Afternoon & no thaw -
cold still covers the pines

snapping them in half.
Only the oak still stands.

We go out & drag
the limbs & trunks

out of the slick drive
like a drunken uncle, awkward,

carried home smelling
of Christmas -

cursing the needles & branches
we sweep.

(...)