torsdag 17 augusti 2017

En björnunge och ett par busfrön

  Varje avgångsklass har sina särskilda busfrön. Jag har placerat två av poesins busiga pojkar på platserna 17 och 18 i listan. Men innan vi studerar dem så uppmärksammar Utblicken ett unikt översättarprojekt.

***


  Utblicken (v.33)

  Ellerströms förlag gör litteraturinsatser utöver det man kan begära. I år har de publicerat den första översättningen någonsin av Gennadij Ajgis tjuvasjiska dikter. Följande går att läsa i baksidestexten på "Grodd".

"Gennadij Ajgi (1932-2006) föddes i den sydtjuvasjiska byn Sinjal (på ryska Sjajmurzino) men var under större delen av sitt liv bosatt i Moskva. Vid sin död räknades han som en av de främsta förnyarna av den ryska samtidspoesin, och hans nämndes ofta i Nobelprissammanhang. Parallellt med hans ryska författarskap finns ett livslångt tjuvasjiskt, som aldrig blivit översatt, inte ens till ryska. Grodd är den första utgåvan av Ajgis tjuvasjiska dikter utanför Tjuvasjien."


  Det är en tunn men innehållsrik liten skrift, där långdikten som gett samlingen dess titel sticker ut. Dikten "Grodd" är uppdelad i fem avsnitt. Jag väljer att citera den avslutande delen.



Grodd, av Gennadij Ajgi
(Ur Grodd : ur de tjuvasjiska dikterna / Gennadij Ajgi ; översättning från tjuvasjiskan: Mikael Nydahl & Eva Lisina. Lund : Ellerströms förlag AB, 2017.)

Nu är mitt ansikte redan mörkt av skägg,
och ändå händer det ännu
att jag vill vara någons
tama björnunge.
När jag slutar tro på mig själv,
när ilskan börjar jäsa i mitt blod,
när jag känner
hur musklerna i ansiktet
spänner sig runt de heta ögonen -
av vilket skäl och mot vem det vara må -
på kvällen eller på morgonen -
då vill jag utan annat ärende
gå in till dig
och låta mitt vindpinade huvud
falla ned på din varma filt.
Bara jag får känna
dina händers värme . . .
Det är allt jag behöver.
Då vet jag på nytt att du tror.
Du - mitt Volga, du - min mor.

Du - allt hemland på min jord.


***

"Dikten är en utbrytarkung 
på de bokstavstrognas bröllop"
Marie Lundquist (2017)

***


  Jag kan faktiskt inte minnas när jag första gången läste Bruno K. Öijers dikter. Det är något jag borde komma ihåg. Fast det är framför allt de två senaste verken som stannat i mitt minne, Svart som silver och Och natten viskade Annabel Lee. Trots att han är erkänt mäktig att lyssna till så har jag aldrig haft tillfälle till det. Men han får självklart plats på listan.


50-listan : Plats 18

Och natten viskade Annabel Lee / Bruno K. Öijer
Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2014

Fantasin, av Bruno K. Öijer (f. 1951)

när vi i sjätte klass fick till uppgift
att skriva om sommarlovet
hade jag inte som dom andra
några bilutflykter
eller spännande utlandsresor att skriva om
men jag fick ner några rader
jag skrev att jag hittat en skadad spindel
och lagat benet på den med ett stycke tejp
när juli månad gått var skadan läkt
och jag kunde släppa ut spindeln
såg den snabbt springa iväg ute på gården
bland maskrosorna och gräset

min uppsats fick högsta betyg
var den enda som lästes upp inför klassen
jag satt och skavde i bänken
stirrade upp i taket
och försökte dölja min skadeglädje
över hur lätt det hade gått
att hitta på och luras
och när jag gick hem över skolgården
fanns varken gymnastiksal grus eller asfalt
palmer vajade i vinden
Medelhavet skummade blått och snuddade
vid mina skor
fullmånen rörde sej
gungade som en jojo från någons hand
gömd uppe bland molnen


***

  Kvällens andra busfrö är samtidigt Polens andra författare på listan. Jag kan avslöja att det kommer två till innan listan blir komplett den 14:e september.
  Tadeusz Różewicz hade jag bara läst enstaka dikter av tills boken "recycling" kom ut 2012. Jag fascineras framför allt av hans litterära grundform: enkelt, avskalat och bångstyrigt opoetisk. Är det något författarskap som jag skulle vilja ha en litteraturvetares syn på, så är det hans.

50-listan : Plats 17

Recycling : nyare dikter / Tadeusz Różewicz ;
i urval och översättning av Irena Grönberg och Tomas Håkanson
Stockholm : Tranan, 2012

Uppenbarelsen, av Tadeusz Różewicz (1921-2014)

när poesin uppenbaras
väcker det panik
hos en människa
full av liv

skimret av ett ord
som förgyllts i mörkret
eldtungan
över det tysta huvudet

de jämnårigas huvuden
rullade vidare
biljardkulor
på en grönskande äng

en ung människa
stöter bort de bevingade orden
ler
rycker på axlarna

jag ogillar poesi säger han
vad ska jag med den till
han är vilsen lämnar
barndomshemmet

trött av vandringen
knäböjer han över spegeln
uppskrämd flyr han
och blir plötsligt poet

blir förälskad
i sig själv
uppslukas av horror vacui
poeten fyller
tomrummet med ord
öser ur källan
till dess att han når
stenen
på vägen tappar han orden
blir blind tänder ett gult
litet ljus
inför den väldiga solen

källan där den levande
poesin springer fram
ligger strax intill

mörka figurer
tvättar händerna där
sköljer av blodet

en herrelös hund
lapar i tystnaden
vatten

onsdag 16 augusti 2017

Bortom havet : ett eko

  Dags för semifinal två i PMC 2017, Mexiko-Tyskland. Utifrån vad jag hade läst mig till om poeterna (utan att ha läst några tävlingsbidrag) så gjorde jag en "förhandsrankning". Jag trodde mycket på Tyskland men underskattade det erfarna mexikanska laget. Jag trodde faktiskt att de skulle åka ut direkt mot England. Efter tre omgångar kan vi konstatera att Mexiko har tagit näst flest poäng.
  Matchen idag är en ren generationskamp. Mexiko ställer upp med en fyrtiotalist och en femtiotalist. Tyskland har en sextiotalist och en som är född 1980. Här följer korta biografier.

***

  Homero Aridjis (f. 1940), kommer från Contepec i Michoacán, är poet och romanförfattare. Han utbildade sig till journalist och medverkar regelbundet i en rad tidningar och tidskrifter. Han kom dock tidigt in på den diplomatiska banan och har tjänstgjort i en rad olika länder, bl. a. som ambassadör i Schweiz.

Aridjis debuterade 1966 med diktsamlingen Gambito de caballo de Troja. Hans första roman utkom 1978, Noche de independencia. Aridjis är även miljöaktivist och fanns med bland grundarna av Grupo de cién (1985), som består av 100 kända konstnärer och intellektuella som är engagerade i diskussioner kring miljöproblemen. Han var också ordförande i internationella Pen-klubben mellan 1997 och 2003. Källa: Världslitteratur.se

*

  Pura López-Colomé föddes 1952 i Mexico City, tillbringade en del av sin barndom i Mérida, Yucatan och spenderade sin High school-period i USA. Hon studerade litteratur vid Universidad Nacional Autónoma de México. Hon har publicerat litterär kritik, dikter och översättningar i en kolumn för tidningen Unomásuno. Engelska översättningar av hennes arbete inkluderar No Shelter: Selected Poems (Graywolf Press, 2002) och Aurora (Shearsman Books, 2008) och Watchword (Wesleyan University Press, 2012). Källa: Poetry Foundation

  Till semifinalen har jag hämtat Mexikos dikter från böckerna:

An angel speaks : selected poems / Homero Aridjis ; introduction by JMG Le Clézio. London : Swedenborg Society, 2015.

Watchword / Pura López-Colomé. Translated by Forrest Gander. Middletown, Conn. : Wesleyan University Press, 2012.

***

  Volker Sielaff föddes 1966 i Sachsen, Tyskland och bor i Dresden, där han arbetar som poet och prosaförfattare. Hans dikter, essäer och kritik har dykt upp i olika publikationer, och hans dikter har översatts till tio olika språk, inklusive engelska, franska, italienska och tjeckiska. Hans arbeten ingår i antologin, Twentieth Century German Poetry, utgiven av Farrar, Straus och Giroux (New York, 2005) och av Faber och Faber (London, 2005) och hans diktsamling, Postkarte für Nofretete, tilldelades Lessingpriset 2005. Källa: www.no-mans-land.org/volker-sielaff/

*

  Nora Gomringer är född 1980 och bosatt i Bamberg, Tyskland. Med sju dikt­sam­lingar och där­till sin starka scenut­strål­ning till­hör hon de mest omta­lade och erkända poe­terna i sin gene­ra­tion. Hennes första dikt­sam­ling på svenska är Men säg nåt om nat­ten då (10TAL Bok, 2011) i över­sätt­ning av Cecilia Hansson.

  Nora Gomringer är en omtyckt per­for­man­ce­poet och fler­fal­dig Poetry Slam-mästare. Hennes poesi gör sig dock bäst i bok­form, där hon gärna skri­ver om det tyska språ­ket, hur det en gång för­förde och för­fä­rade en hel värld, och använ­der sam­ti­digt humorn som helande kraft. Bland sina många lit­te­rära pri­ser mot­tog hon som yngsta för­fat­tare någon­sin det pre­stige­fyllda språk­pri­set Jacob-Grimm-Preis, 2011. Hennes senaste dikt­sam­ling, Monster Poems, utkom 2013 i Tyskland.
Källa: http://10tal.se/en/authors/nora-gomringer/

  Det tyska parets dikter är hämtade från:

No man's land : New german literature in english translation. (Webbjournal; www.no-mans-land.org ; issue 8.)

Twentieth-century German poetry : an anthology. Edited by Michael Hofmann. New York : Farrar, Straus and Giroux, 2008.

Men säg nåt om natten då / Nora Gomringer ; översättning: Cecilia Hansson. Stockholm : Tidskriften 10Tal / Föreningen Pomona, 2011.

***

  Det blev en rätt hygglig inledning på den här fajten. Aridjis fick tre poäng för sin dikt "Winds of stone", en betraktelse över livets början och dess slut. Jag brukar inte redovisa temat för respektive halvlek eftersom det är ett ganska "löst" riktmärke jag använder mig av. Men då jag tycker att Aridjis resp. Gomringers texter (hon fick full pott) är så följdriktiga för Tema : Rocks (klippor, stenar) gör jag ett undantag.
  Nora Gomringers texter är ofta uppbyggda som ett enda flöde, inte så märkligt eftersom hon är en framgångsrik Slam-poet. När det funkar blir det riktigt bra, men det kan också bli rörigt och lite konstlat ibland. I nedanstående text fungerade det, tycker jag. Ställningen i halvtid: 4-4.

Nora Gomringer
(Creative Commons: by N. Gomringer)

Jag är den ihopsamlade, av Nora Gomringer
(Ur Men säg nåt om natten då ; översättning: Cecilia Hansson. Stockholm : Tidskriften 10Tal / Föreningen Pomona, 2011.)


Jag är den ihopsamlade, hamsterkvinnan, som sedan år tillbaka, sedan år och dag samlats på land, sparats i kinderna, östs ur de fulla källorna, nedsänkts i tomheten. Jag är den av sand och knotor och av sten och ben ihopsamlade. Jag är anhopningen, förstärkningen i tygstycket. Jag är det faderliga, moderliga, det broder-systerliga. Jag är det vänskapliga, det allmänna och ljuva. Jag är den som lystrar till mitt namn. Jag är det genetiska och det förgångna. Jag är detaljen och pluralen. Jag är den ändliga och otidsenliga, det framtagna och det som släppts lös. Jag är den ihopsamlade och det som infinner sig när man tagit bort tingen. Jag är ditt och mitt och en illusion i dina ögon. Jag är den ena illusionen. Jag är en arkivering, en ravin och ett flackland, en sträckning och dess sträcka. Jag är och jag är och jag blir och blir och kommer att vara.

***

  I andra halvlek tyckte jag att Gomringers text blev mer ordlek än dikt och därför fick hon ingen poäng. Det mexikanska laget fick åter fyra poäng, varav tre till Pura López-Colomé för hennes "Echo". När jag nu vid publiceringen åter läser dikten så tänker jag att den borde nog fått fyra. Halvleken slutar 4-2 till Mexiko och de tar hem matchen med 8-6. Bienvenido a la final, Pura y Homero.

Echo statue. Miklós Borsos work, 1985

Echo, by Pura López-Colomé
(From Watchword / Pura López-Colomé. Translated by Forrest Gander. Middletown, Conn. : Wesleyan University Press, 2012.)


It would not sound so deep
Were it a Firmamental Product—
Airs no Oceans keep—
—Emily Dickinson

Afloat between your lens   
and your gaze,   
the last consideration to go   
across my gray matter   
and its salubrious   
deliquescence   
is   
whether or not I’ll swim,   
whether I’ll be able to breathe,   
whether I’ll live as before.   

I’m caught in the bubble   
of your breath.   
It locks me in.   
Drives me mad.   

Confined to speak alone,   
I talk and listen,   
ask questions and answer myself.   
I hum, I think I sing,   
I breathe in, breathe in and don’t explode.   
I’m no one.   

Behind the wall   
of hydrogen and oxygen,   
very clear, almost illuminated,   
you allow me to think   
that the Root of the Wind is Water 
and the atmosphere   
smells of salt and microbes and intimacy. 

And in that instant comes   
the low echo   
of a beyond beyond,   
a language archaic and soaked   
in syllables and accents suited   
for re-de-trans-forming,   
bringing light,   
which brings out  
melanin   
from beneath another skin:   
the hollow of a voice   
which speaks alone.  

tisdag 15 augusti 2017

Klaus gör ett offer i marginalen

  Det blir danska särdrag(-ningar) i afton. Klaus Høeck gav ut en märklig bok för två år sedan, "Legacy", som hämtat sin grundform från Facebook och Instagram. Han imiterar de av-stavningar som kan ske vid meddelanden i de sociala medierna. Helt ärligt, så blir det enormt tröttsamt att läsa en diktbok på över 580 sidor med sådana ständiga ordbrytningar. 

[Jag har därför nöjt mig med en dikt och dessutom undanröjt avstavningarna för att underlätta för mina läsare.]

  Det förekommer även ett schackparti i boken, som återges i sin helhet i bokens appendix. Ett vilt parti ur öppningen Aljechins försvar. Jag lägger in det i slutet av inlägget, så att mina schackvänner kan studera det.

***

  Klaus Høeck (f. 1938) är en av de mest radikala experimentella poeterna i modern dansk litteratur. Han utvecklar idéerna från 1960-talets systempoesi och låter strukturen av stora, ofta "flerfiliga" dikter kontrolleras av rent formella principer från matematik, IT cybernetik, lingvistik, etc., t.ex. i fembandsverket Rejse. Källa: http://denstoredanske.dk/

  Snacka om att vara avantgardist. Jag föredrar nog andra sorters mönsterbrott. Men jag gillar att schacket får en roll i systemskapandet.

Exempel på postkort för korrespondensschack.
(från den gamla tiden)

*

(Ur Legacy, av Klaus Høeck. Köpenhamn : Gyldendal, 2015.)

vejen til international
mester i korrespondanceskak

er længere end
vejen til swann og guermantes
- som det ses på

dette gamle foto
begynder den en sommerdag
i fælledparken

ved et af
restaurationens borde
åbning: beer gambit

så følger nederlagene
slag i slag de
sunde tæsk der giver

stamina og
slagkraft hvis man overlever
ligesom i

poesien når
kritikken bryder løs (come
on it's now or never)

og man jævnes
med jorden den ene gang
efter den anden

indtil man en skønne
dag når frem (selvom jeg
hverken blev stormester

eller færdig
med proust) lige så afslappet
som da det hele

startede og
har fået både værket
og skakken fra hånden

(og verden medfor
den sags skyld) på bille
det man ser hvordan

på bagsiden af
en temmelig gulnet og
derangeret udgave
af mig selv
skriver jeg med en noget
nær ulæselig
håndskrift at der er
mig der har skrevet det digt
(ashes of time) som
du læser en trykt
kopi af netop nu i
dette øjeblik

***

1.e4, Sf6 - 2.e5, Sd5 - 3.d4, d6 - 4.Sf3, dxe5 - 5.Sxe5, Sbd7 - 6.Sxf7, Kxf7 - 7.Dh5+, Ke6 - 8.c4, Sf6 - 9.d5+, Kd6 - 10.Df7, Sb8 - 11.c5+, Kd7 - 12.Lb5+, c6 - 13.dxc6, bxc6 - 14.0-0, Da5 - 15.Td1+, Kc7 - 16.a4!!, Db4 - 17.Ld2, Dxc5 - 18.Sa3, Ld7 - 19.Tac1, Df5 - 20.La5+, Kc8 - 21.Dc4, uppgivet. 1-0

måndag 14 augusti 2017

Farväl till årets stjärna

  På förhand är Irland och Mexiko givna favoriter i respektive PMC-semifinal. De har plockat betydligt fler poäng än sina motståndare i de inledande ronderna. Kan Ukraina eller Tyskland skrälla? Ukraina har förlitat sig på säsongens bästa kvinnliga poet, Oksana Zabuzhko.
  Först en presentation av kvällens fyra kombattanter.

***

  Noel Duffy föddes i Dublin 1971 och studerade Experimentell fysik vid Trinity College, Dublin.
  Hans debutsamling, In the Library of Lost Objects, gavs ut av Ward Wood Publishing, London, 2011 och blev listad för Shine / Strong Award för bästa debutsamling av en irländsk poet. Hans andra samling On Light & Carbon följde 2013. Hans senaste samling, Summer Rain, publicerades sommaren 2016, igen genom Ward Wood. Hans poesi har publicerats i stor utsträckning i Irland och därutöver, bland annat i Poetry Ireland Review, The Irish Times och The Financial Times, och har också sänts på RTE Radio 1 och BBC Radio 4. Han bor i Dublin. Källa: Rochford Street Review

*

  Eleanor Hooker (f. 1963) är en poet och författare. Hon bor i norra Tipperary med sin man Peter, de har två söner.
  Hennes andra poesinsamling, A Tug of Blue (Dedalus Press), publicerades i oktober 2016. År 2013 blev hennes debut, The Shadow Owner Companion (Dedalus Press), listad för Strong / Shine Award för bästa irländska debutsamling från 2012.

  Eleanor har en MP i kreativt skrivande från Trinity College Dublin, en MA i kulturhistoria från University of Northumbria, och en BA från Open University.

  Hennes poesi har publicerats i Irland och internationellt: i Storbritannien, USA, Tyskland, Polen, Rumänien, Indien och Ungern samt i litterära tidskrifter, inklusive: POETRY (Chicago), PN Review, Poetry Ireland Review, AGENDA Poetry, The Stinging Fly , The SHOp, The Moth, The Irish Times, den irländska examinator, Crannóg, POEM: International English Language Quarterly, Cyphers.
Källa: http://eleanorhooker.com

  Till semifinalen har jag hämtat lagets dikter från två böcker:

Summer Rain / Noel Duffy. London : Ward Wood Publishing, 2016.

A tug of blue / Eleanor Hooker. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2016.

***

Andriy Bondar (f. 1974) är en ukrainsk poet, prosaförfattare, essäist och översättare. Han har gett ut fyra poesisamlingar: A Spring Heresy (1998), Truth and Honey (2001), Primitive Forms of Ownership (2004), Lean Songs: A Collection of Junk Poetry and Primitive Lyrics (2014) och en bok med essäer, Carrot Ice (2012) och en samling kortprosa And For Those Who Are Buried (2016). Hans poesi och prosaverk har översatts till engelska, tyska, franska, polska, svenska, portugisiska, rumänska, kroatiska, litauiska, vitryska och tjeckiska. Han har översatt över fyrtio volymer av poesi, fiktion, och vetenskapliga verk från polska och engelska. Bondar bor nära Kiev. Källa: Springhouse Journal

*


  Oksana Zabuzhko är en ukrainsk författare, poet och essäist.
Född i Lutsk (1960), Ukraina. Hon studerade filosofi vid Kievuniversitetet, där hon också tog doktorsexamen i estetik 1987. År 1992 undervisade hon vid Penn State University som gästförfattare. Zabuzhko vann ett Fulbright-stipendium 1994 och undervisade i ukrainsk litteratur vid Harvard och University of Pittsburgh. För närvarande arbetar Zabuzhko på Hryhori Skovoroda-institutet för filosofi vid National Academy of Sciences i Ukraina.

  Zabuzhko är känd för både sina litterära verk och sin litteraturkritik. Hennes kontroversiella bästsäljande roman Field Work in Ukrainian Sex är översatt till åtta språk. I skrivandet ägnar Zabuzhko stor uppmärksamhet åt frågor om ukrainsk självidentifiering, postkoloniala frågor och feminism. Hennes bok Let My People Go utnämndes till bästa ukrainska dokumentärbok i juni 2006. "The Museum of Abandoned Secrets" utnämndes till Årets ukrainska bok 2010.

  Ukrainas dikter är hämtade från:

poetryinternationalweb.net

samt boken 

From three worlds : new Ukrainian writing / edited by Ed Hogan ; with guest editors: Askold Melnyczuk ... 
Birmingham : Department of Russian Literature, 1996.

***

  Dessvärre för Ukraina så deltog Oksana med sin enda svaga dikt i mästerskapet och hon blev utan poäng i första halvan. Det blev tre poäng till Eleanor Hooker för "Love song" och totalt 4-2 till Irland i halvtid.

  Andra omgången innehöll mycket starkare dikter. Den här gången tilldelades Oksana tre poäng och Andriy Bondar fick två för sin dikt. Men det hjälpte inte eftersom Eleanor Hooker drog in en fullpoängare för den drömlika texten "A calling". Halvleken slutar 5-5 och Irland går segrande ur striden med 9-7. På söndag återser vi Noel Duffy och Eleanor Hooker när klockan ringer för finalen av PMC 2017.
  Nu får ni njuta av Eleanors "mardröm" och Oksana Zabuzhkos farväl-dikt.

**


A calling, by Eleanor Hooker
(From A tug of blue. Dublin, Ireland : Dedalus Press, 2016.)

     I kneel where the water frays, and from my hands
       build the cracked prayer of a cup.
       - John Glenday


The night is a drowned woman
in off the lake to waken me.
She is filled with stones and moulded
by the weight of fog. She sings me
from the nightmare that you have died
in a foreign land. I hear you calling.

Anchored offshore is the great hull
of Humanity, waiting for the dark
to lessen, for the fog to lift.
I launch my boat over a crunch
of stones and, jumping in, snag on
traces of the dead taking shape.

Each pull on the oars is a rhythm
of curl, splash, settle and silence,
and that last I fear more than
the Siren's song. Solitary boats
rise out of the fog and when I try
to call, Have you seen my son?

the sound from my throat is a gull's
screech and then they are gone once more.
Humanity looms, unrigged and waiting
for the black caw from the crow
manacled to its nest. And there, I see you
atop the mizzenmast, sheltered by
the canvas-sail wings of seabirds.

You are smiling the smile you braved
as a small boy in a yard of bullies,
but I am reassured by your point
of safety, your access to flight.
I do not call out through the thinning silence,

I row coordinates of a reciprocal journey
to the ragged edge of sleep. In three days you
will call to tell me of your dream; of me rowing
through fog, silently mouthing your name.


**

Farewell among the stars, by Oksana Zabuzhko
(From A Kingdom of Fallen Statues. Translation: Lisa Sapinkopf. 
Wellspring Ltd., Toronto, 1996.)

It’s just that I’m myself, and no one else.
I too will die. And I won’t escape punishment either. 
Everything my name designates
Will be beaten like yellow dust
Out of my belongings, my papers, my addresses
(Which are scattered over half the globe). 
Still, some future brother of mine, name unknown,
Might sob one night in his sleep: “Where are you now?”
And that will be enough. Look: the pollen-like smudges
On fingers touching an antique mirror
And the luminous whistle, like skates slashing ice, 
Will long resound in open space.
And a child, gasping with wonder,
Will turn skyward his face chilled by sentient tears –
And that will be enough: my life will have been realized.
Then – keep on without me.

söndag 13 augusti 2017

Poesin cirkulerar i Granada, ännu en gång

  Även i år blir det besök i åtta av UNESCO:s utnämnda "Cities of literature". Ni kommer säkert inte att tro mig, men det ligger ingen medveten planering bakom det faktum att Granada förekommer två gånger i bloggen under samma vecka. När jag säsongsplanerade 2017 visste jag inte att Luis García Montero hade skrivit en diktcykel om sin födelsestad, och jag kunde inte förutsäga utvecklingen i PMC.

***

  Granada ligger 690 m ö.h. vid floden Genil på nordvästsluttningen av Sierra Nevada. Staden är ett av Spaniens främsta turistmål och rymmer en mångfald av kyrkor, kloster, sjukhus, palats och herrgårdar i renässans- och barockstil och i neoklassicistisk stil.

  Granada har i sin äldsta del, Albaicín, ännu moriska drag med trångt slutna gator, takterrasser och planterade gårdar. Det nuvarande stadscentrum med torget Puerta Real, huvudgatan Calle de los Reyes Católicos och affärsgatan Gran Via de Colón har renässanskvarter med räta gator. Från den moriska tiden kvarstår bl.a. borgen Alhambra.
  Alhambra byggdes under perioden från 1200-talets mitt till 1300-talets slut för det muslimska härskardömet i Spanien. Det är ett unikt välbevarat praktbygge inom västlig islamisk arkitektur. Det består av en serie gårdar och rum innanför en befästningsmur. Källa: NE

*

  Samtidigt är palatset unikt på ett annat sätt. Ingen annan byggnation i sten innehåller så många inristningar av dikter och verser. De invecklade arabiska inskriptionerna skurna in i tak, kolumner och väggar innehåller poesi och vers från Koranen. Källa: UNESCO
  På lejonfontänen finns följande rader (engelsk tolkning):


  Behold this mass of glistening pearl,
  falling within a ring of frothing silver,
  to flow amidst translucent gems
  than marbles whiter, than alabaster more translucent.
Ibn Zamrak (1333-93)

***

  Festival Internacional de Poesía de Granada (FIP) är den viktigaste poesifestivalen i Spanien, med över tiotusen människor som kommer till staden varje vår för att höra poesi, vilket gör att Granada har blivit den poetiska huvudstaden när det gäller toppkvalitet.
  Festivalen i Granada är sedan 2007 partner med HAY Festival som först började i den walesiska staden Hay-on-Wye 1988 och som sedan dess blivit internationell.
  Federico García Lorca-priset för poesi är det mest generösa poesipriset inom det spanska språkområdet och har blivit ett av de viktigaste på den internationella poesiscenen. Källa: UNESCO

  Här passar det bra att klämma in följande dikt av min älskade Lorca.


Dikt från festen, av Federico García Lorca (1898-1936)
(Ur Sviter ; tolkning: Marika Gedin ; efterskrift: Anders Cullhed. Stockholm : Themis, 2002.)

Under tubans sol
pågår festen
den suckar åt de gamla
fångna pegaserna.

Festen
är ett hjul.
Ett hjul av ljus
över natten.

Karusellens
koncentriska cirklar når fram,
gör vågor i atmosfären
ända till månen.

Och det går ett barn förlorat
i alla poeter
och en speldosa
i vinden.


***

  Bland de guidade besök som utförs av experter på Alhambra finns det alltid litterära teman, som i "Memoria poetica de la Alhambra", en poetisk historia av Alhambra eller García Lorca, som tillhandahålls av Junta de Andalucía. Det finns också litterära turer runt viktiga stadsdelar som Zaidín och Albayzín. Källa: UNESCO

  Men vi som nyligen läst "To be left without city" vet att den bästa ciceronen heter Luis García Montero.

To be left without city, by Luis García Montero (f. 1958)
(From Quedarse sin ciudad, 1994. Translated by Alice McAdams.)

IV

Libraries are also a definition of your cities. There are libraries that are soul mates of cities that pause at five in the afternoon to drink tea. Libraries that have heard the Marseillaise and have often opened their windows to see in the street the tumult of revolution. Libraries that are born in the frost of tall cathedrals, wounded by fog. Libraries that are accustomed to the sirens of ships and that submerge every dusk into a sailor’s nostalgia.


The passerby should ask the libraries of Granada about the disoriented and emphatic character of this city. A city of the South with cold moons and fog, a city that does not know the sea nor drinks tea at five in the afternoon but that knows how to shut itself in the interior of a sailor’s nostalgia and remembers the lost flags of its defeat, this history of centuries and silence that incarnates the water of the fountains and the murmur of leaves.

lördag 12 augusti 2017

Jump a rope, dance a step or read a book

  Höstterminens första helengelska barnpoesi-inlägg. Tre böcker som alla har mycket goda syften. Men ingen av dem har "den rätta knycken". 
  Jag kan dock lova snabb bättring i de kommande barnböckerna i bloggen. Majoriteten av de nominerade till Fågel Blå:s korta lista kommer att figurera under höstens återstående barnlördagar.

***

  Vi börjar med en hyllningsbok. Författarinnan Marilyn Nelsons mor var en banbrytare. Hon var en av de första afroamerikanska lärare som undervisade i en skola med vita elever. Detta skedde på en amerikansk militärbas.
  I boken "Mrs. Nelson's class" berättar Marilyn och hennes författarkollegor episoder ur klassens historia och tankar från lärarinnans perspektiv. Elevdikterna är alltså skrivna av poetkollegor medan Mrs. Nelsons tankar är författade av hennes dotter Marilyn Nelson. Ett mycket behjärtansvärt projekt, som dock inte riktigt lyfter.


Jumping rope, av Helen Frost
(Ur Mrs. Nelson's class. Edited by Marilyn Nelson. [Tillamook, OR] : World Enough Writers, 2017.)

Eloise and Annie twirl the two ends of a jump rope.
Me and Colleen wait our turns, while Bridget
jumps in as they sing:
                 I know a girl whose name is BRIDGET.
                 She was born in BOSTON on a BLUSTERY day.
                 She likes BABIES but she doesn't like BALLOONS.
She loves BACON but she hates BALONEY.
She plays BASEBALL but she never plays BASKETBALL.

She loves BOBBIE but she doesn't like BILL.
She wears a BLUE BAND-AID to a BIRTHDAY PARTY.

Bridget jumps out, and I jump in.
                 I have a friend whose name is DORRIE, Bridget sings.
                 She was born in DENVER on a DRIZZLY day.
                 She likes DRAGONS but she doesn't like DOGS.
                 She likes DOUGHNUTS but she hates DILL PICKLES.
She loves DANCING but she doesn't like DODGEBALL.
She loves DAVID but she doesn't like DAN.
She wears a DARK DRESS to a DRAG RACE.

And all the time I'm jumping, I keep smiling because
Bridget changed I know a girl to I have a friend.

I jump out, Colleen jumps in, and we go on
taking turns like that, swinging the rope
and jumping, 'til the bell rings. As we walk
together to line up, Annie whispers, I wish
my name was Dorrie
. Later, I ask Bridget,
Why would Annie want my name?
Bridget thinks, then smiles: It's not your name
she loves. It's David, I bet anything.


***

  Nästa bok sprider kunskap om olika danser, från Cha-Cha till Polka. Även det ändamålet gillar jag. Lite märkligt dock att texten om Square dance inte är särskilt positivt inställd. Dikterna är överlag rätt så tunna även för att vara en barnbok. 
  Författaren Marilyn Singer har ni redan fått en dos av det här året. Hon förekom inom barnpoesin i februari med boken Miss Muffet, or what came after. Man kan faktiskt säga att den var lite för avancerad medan hennes bok om danser är lite för grund. Till exempel så sägs inte mycket om foxtrot i den dansdikten.


Foxtrot, by Marilyn Singer
(From Feel the beat : dance poems that zing from salsa to swing. New York, NY : Dial Books for Young Readers, 2017.)

I can't believe
that's my sister.
She never had any grace.
Now watch her glow -
star of the show,
dressed up in lace
with a look-at-me face!

I can't believe
that's my sister.
I really hope that she wins.
Her foxtrot is fine,
so much better than mine.
I can't believe that we're twins!


***

  Slutligen en bok med ännu större betydelse. Margarita Engle har satt samman en diktbok om berömda latinamerikaner, en del mer kända än andra. Det är alltid viktigt med förebilder och att någon för deras talan.

  Dock ger bokens undertitel sken av att det är ett skönlitterärt verk, när texten snarare ger en känsla av faktabok för barn. Även hennes förra inslag i bloggen, Orangutanka (april 2016), hade en del identitetsproblem.
  Ett plus får hon för att hon lyfter fram den första puertoricanska barnbibliotekarien i New York, Pura Belpré (1899-1982).


Two languages at the library, by Margaita Engle
(From Bravo! : poems about amazing Hispanics. New York : Goodwin Books, Henry Holt and Company, 2017.)

My journey to Nueva York
has been a voyage made of stories
that grow.

I came to attend my sister's wedding,
but I stayed, found work, and studied
to become a children's librarian - the first
puertorriqueña ever hired in the entire
New York Public Library system!

How strange that I am the first, in this city
with so many two-language children who are
so eager to read, so happy to learn . . .

Nothing makes me feel more satisfied
than a smile on the face of a child who holds
an open book.

fredag 11 augusti 2017

Follow the Master of Ceremonies

  Min främsta inspirationskälla för inläggen om Rap poetry är boken "Book of rhymes" av Adam Bradley. En helt fantastisk bok, och inte särskilt svårläst heller. Jag kan varmt rekommendera den till alla unga, presumtiva rappare.

MC Supernatural (Reco Price)

  Efter prologen så inleder han med ett kort kapitel om genrens begynnelse, och han exemplifierar med utdrag ur två suveräna texter. Den ena ('I know you got soul') kände jag till men jag var bara tretton år när Jimmy Spicer visade vägen. Ni kan ju notera varudeklarationen i första versen.

***


  Det finns inte så värst mycket biografisk trivia om Jimmy Spicer. Följande går att läsa på allmusic.com.

"Jimmy Spicer released a number of old school rap singles during the late '70s and early '80s, including the epic "Adventures of Super Rhymes" (Dazz, 1980), "The Bubble Bunch" (Mercury, 1982), "Money (Dollar Bill Y'all)" (Spring, 1983), and the Rick Rubin-produced "Beat the Clock" (Def Jam, 1985). "The Bubble Bunch" is also noteworthy for the fact that it featured Jellybean Benitez's first remix."


*


Adventures of Super Rhymes (extract), by Jimmy Spicer

(Label: Dazz Records, 1980.)

It’s the new thing, makes you want to swing
While us MCs rap, doing our thing
It’s not singing, like it used to be
No, it’s rapping to the rhythm of the sure shot beat
It goes one for the money, two for the show
You got my beat, now here I go
You see, this DJ, he gets down
Mixing records while they go round
With the hid-dip, the hop, you just don’t stop
You rock to the beat ‘til it makes you drop

Yes, I’m one of a kind, I’m Super Rhymes
And I’d like to say hello
And since I’m on the mic and I’m ready to rock
This is how it goes
Yes, I rock so good, I rock so well
I ring-ding-dang-a-ding-ding-a-dang, baby
I'll ring your bell
Yes, I’m Super Rhymes, I’m twenty-two
I want to be a hundred before I’m through
Because no, I didn’t come from the planet Earth
Planet Rhyme-on is my place of birth
From the day I came out my mother’s womb
I found myself in the operating room
Then the doctor spanked me on my behind
I didn’t cry, the kid started to rhyme

***

  Eric B. & Rakim är en hip hop duo som bildades i Long Island, New York 1986, bestående av Eric B. (född Eric Barrier) och MC Rakim (född William Michael Griffin Jr.). AllMusic skrev att "under rap-musikens så kallade guldålder i slutet av 80-talet var Eric B. & Rakim nästan universellt känd som det främsta DJ / MC-laget i all hiphop." Källa: Wikipedia

  "I Know You Got Soul" är en låt inspelad av Eric B. & Rakim 1987. En kommersiell och artistisk framgång. Den rankades # 23, av Rolling Stone på listan över Top 50 hip-hop-låtar, 2012. Källa: Wikipedia


  Lyriken i den här rap-låten är helt outstanding. Tänk att det gått trettio år sen den släpptes. Minnena exploderar i mitt huvud när jag påminns om 1987.



*

I know you got soul (extract), performed by Eric B. & Rakim
(From album Paid in full. Label: 4th & B'way, 1987.)

It's been a long time, I shouldn't have left you

Without a strong rhyme to step to
Think of how many weak shows you slept through
Time's up, I'm sorry I kept you
Thinking of this, you keep repeating, you miss
The rhymes from the microphone soloist
So you sit by the radio, hand on the dial, soon
As you hear it, pump up the volume
Dance with the speaker 'till you hear it blow
Then plug in the headphone cause here it go
It's a 4 letter word when it's heard, it control
Your body to dance (You got it) soul
Ditects the tempo like a red alert
Reaches your reflex, and let it work
When this is playing, you can't get stuck with
The steps, so get set and I'm a still come up with
A gift to be swift, follow the leader, the rhyme will go
Def with the record that was mixed a long time ago
It can be done but only I can do it
For those that can't dance, just clap your hands to it
I start to think and then I sink
Into the paper like I was ink
When I'm writing, I'm trapped in between the lines
I escape when I finish the rhyme...
I got soul